DENIM – THE FUTURE OF DENIM

I går kväll var jag iväg på The Future of Denim ett seminarium anordnat av Swedish Fashion Council i samarbete med Isko. Där pratades det om framtiden för Denim med historiska tillbakablickar ur ett hållbarhetsperspektiv. Jag uppskattade inslagen om materialet i sig kanske allra mest och hade definitivt velat prata vidare om det men jag förstår att många kanske var mer intresserade av trenden och framtiden än historien och materialläran i sig. Hos mig väckte det en del andra tankar också kanske framförallt;

Varför är vi så kära i denim? Och hur har jeansen/denim kunnat vara så modernt i över 40 år ? Jo, jag har en teori.

Denim är alltid rätt och har varit det i nästan 40 år nu och jag tror att det beror på att denim inte är ett plagg (även om vi förknippar det med jeansen) utan ett fantastiskt material. Men det är ju just jeansen som faktiskt har hållit sig levande i modebilden i 40 år och det är av just de anledningen, de är inte en modell, ett snitt eller en färg som kan gå ut tiden utan ett älskat material. Denim är det material och jeansen det plagg som kan anpassas till den rådande trenden, ett material som finns i alla nyanser från vitt via blått till svart och men som också kan färgas in i alla andra färger. Även om vi har en förkärlek till de blåa nyanserna och den inbitne denimälskaren gärna väljer att lägga sina pengar på rådenim och låter plaggen slitas utifrån det egna personliga användandet. Och där har vi nästa anledning. Jeansen är det plagg som formas och slits på ett personligt sätt. De blir en del av vår identitet och blir bara vackrare och vackrare med åren.

Denim och kreativitet. Det finns inge gränser för hur vi kan styla denim. Vi har väl alla både haft ett uppvik, två varv, ett extra långt uppvik över halva vaden och upprullade byxben. I år skall de klippas av ankelkort och det gärna ojämn och fransa något. Ett annat år skall byxbenen vara vida så de täcker hela skorna. Jag har haft höga midjor och eeeeeextremt låga midjor, lappade jeans, lagade jeans, slitna jeans och stentvättade jeans med kilar eller revärer i skinn. Jag har klippt av benen för att fälla in ett parti av snusnäsduk både över knät, på låret, på ett ställe, på båda benen och på två ställen på benen. Jag har skrivit på jeans och under åren offrar x antal byxor för att försöka klippa till de för säsongen mest perfekta jeansshortsen. Denim är snyggt skräddat och lika snyggt trasigt. Helt nytt och med flera års slitning. 

Inspirationen jag tar med mig från igår är hur Christine stylat sin vintageskjorta. Idag är det jag som lånar min sons Lee-skjorta och experimenterar (läs kopierar) och sedan får vi se om han någonsin får tillbaka den.

the future of denimLite kuriosa om Denim

Visste ni att de flesta av de stora Amerikanska märkena som tex Levis och Wrangler alla köpte sin denim från samma väveri? Det ska ha varit det lätt sviktande trägolvet i väveriet som var den stora framgångsagan. När vävstolsbommarna rytmiskt slog så sviktade golvet och väven fick på så sätt en levande, inte helt perfekt yta, en finish som alla eftersträvade men inte kunde hitta någon annanstans. För att hålla isär de olika varumärkens tyger från varandra lade man in ett par färgade trådar längst ut i sidorna.  Alla märken hade sin egen färg.

Varumärkets identitet hittar man ofta på bakfickan. Lee har te.x sömmar som symboliserar ett par stiliserade horn.

Denim är inte ett material i sig utan en bomull vävd i kypert som infärgats med Indigo. Vävbindningen kypert ger ett slitstarkt tyg och en diagonal mönstring som man på jeans valt att ha på insidan.

Levi’s första 501-byxa är från 1890

 

Här kan ni läsa om vad jag skrivit om denim tidigare. Och Här. 

 

Written By
More from Tove Castor

SÅ FIN KIMONO – FINNS DET PLATS FÖR DEN I MIN DAG?

Sitter här på tåget och hoppas på att hinna klämma in ett...
Read More

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *