Idag är vi på väg hem och det slog mig att efter tre veckor på landet så har jag inte sminkat mig mer än två gånger.  En av gångerna var när jag skulle in till stan för att se om jag fick en tid hos naprapaten, inte strategiskt direkt då jag efter att blivit behandlad var helt svart under ögonen och resten satt kvar i pappret på britsen… När jag jobbar så är ”ansiktet” alltid på. Jag känner mig liksom mer klädd, sträcker på mig lite extra och är man dessutom i min ålder så är det ibland helt enkelt nödvändigt.  Jag har faktiskt saknat mina ”kompisar” lite även om…