Åh nej – små små saker…

Det är ibland små små saker som skär i hjärtat fast det inte är nån stor grej egentligen. Som sorgen över att missa pionernas blomning i min egen trädgård. Jag får alltid lyckovärk i hjärtat när de blommar, de är enkel skär äkta lycka. I den enklaste form. 
I år missar jag hela blomningen. Jag är inte alls nöjd utan det är en av de skuggor (trasig båtmotor den andra) som faller över den här sommaren. Kanske är jag dramatisk? Men jag bad grannen springa över och ta kort!
  

Hjälp! Här är bilden…

Inte alls de prunkande rabatter jag längtar efter 🙂 utan ren skär avundsjuka vaknar över att någon annan gottar sig av mina pioner, på sitt sätt. Mina bebisar. Amputerade. Ja ja – varsågod! (No hard feelings – K erkände att han sagt ja när ni frågade, jag tar det med honom  haha)

Överväger dock om det är värt att vara borta från min trädgård den vackraste månaden på året?! Hanns det med att ta nån bild på rabatt med blommor – skicka gärna!!

Kram