Att blotta sitt innersta…

Att blotta sitt innersta det är nog det jag är mest rädd för och min största utmaning i livet. Att våga visa vem jag är. Jag har inga problem att ta ställning och säga vad jag tycker, jag står till och med på mig när det hettar till och vågar sticka utanför ramarna utan att blinka men att vara svag, innerlig och så där – det är svårt.

Därför berättar jag väldigt sällan för någon att jag i perioder målar. Jag har ställt ut många gånger och sålt många tavlor och det är med skräckblandad förtjusning. När någon tavla lämnar hemmet är det nästan som att någon tagit min oskuld och att jag aldrig mer kan få den tillbaka…

Att måla och visa sina alster är bland det svåraste jag vet just därför visar jag några tavlor nu, för här skall byggas broar, tas itu med rädslor och med små små steg våga öppna upp. Här är fösta steget och det är inte ens nyårsafton ännu… bto bestämde jag mig för i morse att nyår inte alls är en nystart. Vi är ju mitt i allt just nu. Mitt nyår kommer numer att inträffa typ 30/6, det är så jag har tid att bota om, blicka framåt och ta nya tag. Decembernyår är från och med nu en trevlig fest!