Chic verkar överleva. Vilket innebär att jag fortfarande kan undvika impulsköp i smågodisform och istället ”väntköpa” Chic när jag köar på Ica. Eller blir det enbart en nättidning?

  I dagarna uppmärksammades i media en dom (?) mot några svenska män som ska ha smugglat in pirtkopierade varor. Bilderna nedan visar varor som säljs lagligt och skillnaden? Ingen varumärkeslogga!Bara du inte utgör dig för att vara någon annan får du gärna inspireras högt och lågt. Sen är det konsumenten som väljer hur viktig skillnaden är. Själv är jag oerhört kluven. Känner mig inte så sugen på att ta en tur till kedjorna i dessa fallen och absolut inte skicka efter en väska från Asien i ”precis lika fint skinn”.

Inspocollage. Kvinnligt, frigörande, naket, förlösande, äkta. Glammigt Guld och Förföriskt Purpur. #helenefalksstylistutbildning

Som 7-åring började jag rida, vid 8 fick jag min första ponny. Hoppning var min grej. På hopptävlingarna var det vita ridbyxor, kavaj och plastrong som gällde och när man kädde sig för tävling kände man sig så fin och formell. Det var nog också enda gången jag verkligen känt mig bekväm i kavaj, känner mig alltid så proper i dem. Men, jag ÄLSKADE ridbyxor och ridstövlarna. Och, bodde ju i dem flera timmar om dagen.Mina gummistövlar, som faktiskt påminner om hur min ridstövlar såg ut på den tiden har fått mig att längta lite efter den känslan. Gick idag för att titta på ett par ridstövlar i skinn istället för att efter ”ridstövlar” i…

Hade inte tänkt gå men några i huset gick iväg så jag gick med till Lindex och deras Missonisläpp. Tydligen öppnade de redan klockan 8. Med vid 8.40 när jag gick det fanns det mycket kvar. Jag var på Kungsgatan i Stockholm. Gick runt och plockade på mig lite men antingen så har jag fått kräsnare smak och lite bättre koll på vad jag EGENTLIGEN gillar eller är det något jag inte fattar för det slutade med att jag inte köpte någonting. Lite olikt mig? Men jag känner mig helnöjd. Ni dom är ute efter skinnbyxorna, de vinröda ankelbootsen eller accessoarer na kam ju alltid ta er till Lindex på…

..åkte hårband på. En äldre manlig kollega skämtade om att jag såg ut som en Indian. Därmed har jag tagit den här frisyren till hjärtat och tänker minsann fortsätta med den. Världens bästa när håret inte lyder dessutom. Lite tryck över pannan har jag däremot så ett lite större band ska jag skaffa. Det och definitivt den röda klänning som jag egentligen är och provar när bilden är tagen. Sen har jag blivit kär i ett halsband också. Från Chanel. Ska bara bli miljonär först 🙂

Kappa Stylein Elephant CoatBlus HOPE Byxor News Trouser HOPE

Hepp. Topp 3 blev en blus från HOPE som jag först såg någon gång i början av augusti och som funnits på näthinnan långt fram.

Sitter nu på tåget hem efter en föreläsning i Modevetenskap med Philip Warkander. Med lite lätt skrivkramp kan jag nu konstatera att jag lagt några fler pusselbitar och har kompletterat dräkthistoriens modevinkling med en modevetenskaplig sådan. Har också några ledord och tänkvärda råd att tänka på och ta ställning till. Men starkare än någonsin inser jag att det inte är något infall det här modeintresset, det är genuint och äkta och går inte över. Kommer jag någonsin att mättas av detta? Skulle inte tro det 🙂