VISUALISTERNA

Något nytt och skrämmande

Nästan alla berättelser jag har och mina tydligaste minnen har skapats i situationer när saker inte gått som det ska. Ett av våra starkaste, kanske inte bästa, men starkaste semesterminnen är när vi bilade till familjens hus i Lilia Bretagne och jag, av ren snålhet antaglingen sålde in att tälta som något mysigt och minnesvärt. Vi tältade inte alla nätter men några och varje gång slog vi upp tältet i regn och packade ihop tältet i regn. Det var kanske inte den bästa sommaren att tälta och helt ärligt led jag mig i tysthet igenom nätterna för jag var lite för stolt för att erkänna att tältande inte riktigt var min grej, men den resan, den kommer vi ihåg och när vi pratar om den är det alla de miserabla stunderna som vi skrattar mest åt. Huset i Bretagne har nu blivit ett hus på Bornholm och dit hinner vi på en dag så familje-tältande blev nog bara en gång.

Men det var inte det jag skulle säga. Jag tänkte lite mer på hur det är när man går vilse och hittar fram till den där härliga stranden, eller hittar en butik med helt fantastiska (icke turistiga) små saker och hur det där dagarna som inte blev som man tänkt sig visar sig vara de viktigaste dagarna i livet och de starkaste minnen av lycka man har.

Så är det lite att satsa på en frilanskarriär. Men på något sätt känns det lite mer skrämmande att gå vilse i arbetslivet än på semestern. Jag tror att det kan vara därför jag ibland väljer den tryggaste vägen. Nu vet jag att många som känner mig inte håller med utan tycker att jag tvärtom, bara går min egen väg och alltid utan tvekan tagit mig för vad jag har lust att göra och så är det ju men ändå känner jag att jag inte vågat gå vilse helt ut. Att vara lite lagom vågad känns inte alls som att det kommer att skapa några härliga minnen och ett minnesvärt arbetsliv. Inom 2015 skulle jag vilja, helt naivt bara gå all in på något nytt och skrämmande.

”Jump and the net will appear”

1421571705-7957

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.