Fösta juli, hade det här varit en maraton hade man börjat räkna ner och tänka ”bara halva kvar”, så är det inte riktigt med år, för i mörkaste kallaste vintern känns inget som ett lyckligt slut. Jag kommer ägna juli åt att vara ledig, semestra i skärgården med båten och att leva. Leva i stunden, inte leva en eller två säsonger fram så som jag ofta gör när jag jobbar. När det kommer till jobbet så är man nog aldrig riktigt ledig som frilans, bara i förrgår fick jag en förfrågan som skulle förkorta min ledighet med några dagar men är frågan tillräckligt lockande (vilket den är i detta fallet)…