FASHION - TOVE CASTOR

Arvet – Hur viktigt är det?

 

lämnar modehuset

 

Raf Simone har lämnat modehuset Dior, Alber Elbaz lämnar Lanvin, Alexander Wang Balenciaga och för inte alls länge sedan lämnade Marc Jacobs Louis Vuitton. Jag kan inte låta bli att förundras över hur få säsonger (bortsätt från Alber Elbaz som stannade 14år på Lanvin) designers stannar vid modehusen men samtidigt blir jag inte förvånad för de modehusen bär ju inte deras namn. Både Wang och Jacobs arbetar ju parallellt med egna varumärken. Det finns visserligen en anrik tradition och tidlös aura av äkthet, historia och tradition hos de ikoniska franska modehusen men det är inte deras eget namn som förvaltas utan någon annans.

Idag hör vi den yngre generationen, gymnasieungdomar, prata om sitt eget varumärke när de fattar beslut,väljer skola eller postar en bild på sina sociala medier. Rykte kanske vi kallade det på min högstadietid men ett rykte glöms bort och personliga varumärken består. Idag påbörjas vårt googlingsbara livs-CV på BB (typ) Våra val blir allt viktigare. 

När Raf Simons tillträdde rollen som Creative Director på Dior ska han ha sagt: 
“I’ll stop if I have no ideas anymore” och “Fashion is not the only thing that can make me happy.” Det ligger ju också i tiden. Eller är det ett konstnärsdrag? När man följer sitt kall, går på magkänslan och jobbar med att sälja sig själv och sin kreativitet som enda produkt då vet jag att man också är beredd att gå en extra mil, jobba hårdare än någonsin och aldrig ge upp. För det är inte bara andra som ska bli nöjda och ett jobb som ska bli gjort, det är en själv som ska nå upp till den standard man själv känner är godkänd, fast godkänd sällan duger i kreatörens ögon, perfektion är ofta en lägstanivå.

För att vårda det personliga varumärket måste man våga hoppa, stoppa och veta när man är klar. Man måste leva med klyschor som ”kill your darlings” och ofta leva efter dem. Det intressanta i att Raf Simons lämnar Dior är inte alls Varför, det intressanta ligger ju faktiskt i vad han ska hitta på härnäst och detsamma gäller Mark Jacobs, Alexander Wang och Alber Elbaz. Sedan undrar jag om inte modehusen behöver tänka igenom sin rekrytering så de inte blir ett par hypade säsonger liknande ett designsamarbete med en känd designer istället för att ett arv förvaltas och modehuset fortsätter vara genuint och Fashion forward.

Det här är kanske helt barockt men kanske borde modehusen gå i arv? 

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.